Yttrande från Mark- och Miljödomstolen

YTTRANDE

Mark- och miljödomstolen överlämnar, i enlighet med 21 kap 7 § andra stycket miljöbalken och med eget yttrande enligt nedan, till regeringen att avgöra tillåtligheten av den ansökta verksamheten.

Mark- och miljödomstolen förordar, utifrån vad som har framkommit i målet, att tillstånd medges till ansökt verksamhet, under förutsättning att vissa villkor uppställs för tillståndet. Såväl huvudalternativet 700 vindkraftverk i Hanöbukten som andrahandsalternativet med 350 vindkraftverk, samt tillhörande landanslutning till elnätet, bedöms vara tillåtliga enligt miljöbalken. Utöver de av sökandebolaget föreslagna villkoren kan det även behöva föreskrivas villkor om bland annat lågfrekvent buller och begränsning av drift vid risk för att skada fladdermöss, samt eventuellt ytterligare preciseringar av villkor för grumling och undervattensljud. När det gäller den ansökta verksamhetens inverkan på Försvarsmaktens intressen har Sökanden enligt mark- och miljödomstolens förmenande inte kunnat uttömmande utreda frågeställningarna och därmed inte haft förutsättningar att uppfylla miljöbalkens bevisbörderegel. Domstolen anser sig därför inte ha den fulla insynen i den påverkan på totalförsvarets förhållanden som vindkraftsparken kan komma att medföra, men utifrån vad som hittills har framkommit i målet gör dock mark- och miljödomstolen följande bedömning. Det bör vara möjligt att vidta sådana skyddsåtgärder, inskränkningar i driften av vindkraftsanläggningen och eventuella kompenserande åtgärder, att flertalet av totalförsvarets verksamheter inte påtagligt skadas eller försvåras. Därvidlag utgör alternativet med 350 vindkraftverk ett mindre intrång än huvudalternativet, bl.a. genom att mindre havsyta tas i anspråk. Försvarsmakten har enligt mark- och miljödomstolens mening, inte övertygande visat att vindkraftsparken sammantaget påtagligt försvårar försvarets möjligheter att bedriva sina verksamheter.